Varje lördagsmorgon ställer jag klockan på tidigt, tassar upp medan resten av familjen sover. Slår på kaffebryggaren och lyssnar först underbara Naturmorgon i P1 där fascinationen för allt som trampar, kryper och flyger i våra skogar smittar av sig , och sedan Marie Lundström i Lundströms bokradio.
Spännande att Lundström just gett ut sin debutroman så att man får njuta mer av hennes språk. Det märks dock väl att författaren mött mängder av skribenter och skrivna ord genom åren. I de första kapitlen är det som att hon använder tankar från sin nattduksbords anteckningsbok i nästan varenda mening. Det blir liksom för mycket att tänka på när ett stycke text består av tio oneliners. Men sen verkar Lundström slappna av lite och då är det lättare för orden att flyta som de vill. Detta är ingen feelgood. Snarare en skildring av livet när det inte riktigt blev som man hoppats. Huvudrollen innehas av en ganska hopplös person som verkar mer eller mindre nöjd eller missnöjd med det mesta. Hon låter åren flyga på, en make dyker upp vid hennes sida, ett fast jobb, ett par barn. Mamman har hon en lite krokig relation till och det är först när denna ligger medvetslös på sjukhus som Isabelle får chansen att få tala till punkt. Detta beskriver boken riktigt bra. Det finns en underfundig humor som löper genom boken och det är härligt. Det finns ju inget bättre än folk som kan se det komiska i sig själv.
Det är lite ovanligt att en person som Isabelle får en hel bok skriven om sig. Hon får ju aldrig riktigt till något. Fast just något är det ändå som får en att läsa vidare. Kanske inte historien, utan mer Lundströms behagliga beskrivning av hur Isabelle lunkar genom livet. Hennes träffsäkra, båda fötterna på jorden- beskrivningar av vardagliga ting får en att dra på smilbanden. Visst är beskrivningen om en kulas väg genom luften klockrent beskriven; ” En tung kula som stöts iväg, gör först en fåfäng båge uppåt”. Man måste gilla den där författaren och den där karaktären som nog har något ändå, annars hade inte bokens bakre pärm nåtts så snabbt!
”Om livet varit en talangtävling, hade jag slagits ut. Jag hade inte tagit mig till final. Jag har ingen särskild begåvning för det här med att leva. Men jag har själv lyckats skrapa ihop till detta…”
Skå upp din bok, tänd det första ljuset och sätt skeden i en stor bit saffranskladdkaka med vit choklad. Glad första advent! ❤
Saffranskladdkaka med vit choklad och punchgrädde
Dags att påbörja det angenäma planerandet av första adventsfika! Den vita chokladen ger en extra dimension till den ljuva saffranssmaken och punchgrädden är russinet i kakan!
100 g smör
100 g vit choklad
2 dl strösocker
2 st ägg, eko
1 tsk vatten
0,5 g saffran
2,5 dl vetemjöl
Till servering
3 dl vispgrädde, eko
2-4 cl punch
Eller;
Glass, hackad mandel, lingon, hallon, riven choklad.
Gör så här:
Sätt ugnen på 160 grader. Lägg ett bakplåtspapper i botten på en springform och smörj och mjöla kanterna.
Smält smöret och lägg sedan i chokladen. Blanda till en jämn smet.
Vispa ner socker och ägg.
Blanda vatten och saffran och häll i smeten, tillsätt mjölet. Blanda till en len och väldoftande smet. Häll i formen och grädda i ca 25 minuter.
Servera med punchgrädde eller vispad grädde, glass, riven choklad, lingon, hallon och hackad mandel.
Punchgrädde
Vispa grädden lite hårdare än du brukar. Blanda i punchen som gör grädden lite lösare igen.
Ha en fröjdefull första advent! ❤
står julens dörr på glänt
och alla människor glädjas
att fira få advent.
Lingon & Musslor 